Museets historia
Frövifors Pappersbruksmuseum grundades 1984. Sven Göran Wennerholm, brukets dåvarande informationschef var en drivande kraft.
En vänförening bildades. Museet förvaltas av en stiftelse med Korsnäs Frövi som en av stiftarna.
Museet omfattar 4 byggnader inom museiområdet, med en yta inomhus på drygt  4000 m². Verkstaden är på ca 700 m².
Huggen är på ca 125 m². Maskinhallarna är på ca 1800 m². Strykjärnet är på ca 1400 m². 
Frövifors Pappersbruksmuseum är ett ekomuseum, dvs. det finns kvar i sin ursprungsmiljö och industrin har haft stor ekonomisk betydelse för bygden. Museet anses ha en av Sveriges bäst bevarade miljö från tidigt 1900-tal och den då blomstrande pappersindustrin.
Det ligger i skuggan av dagens moderna massa- och kartongfabrik.
Redan 1974, när företagsledning började planera ett nytt pappersbruk i Frövifors, väcktes tanken på ett bevarande av det gamla pappersbruket. Initiativtagare var S-G Wennerholm, som kontaktade Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningens Industrihistoriska utskott. Efter den första besiktningen som gjordes på plats och senare inventeringar av branschens anläggningar i flera regioner framstår Frövifors som den bäst bevarade miljön i landet från den äldre maskinpappersepoken. Det är man enig om från såväl antikvarisk sida som branschen och fackligt håll.
Den intakta maskinparken och arbetsmiljön från sekelskiftet gör anläggningen i Frövifors unik även i ett europeiskt perspektiv. Dessutom belyser museet den industriella pappersframställningens framväxt i Norden, från 1800-talets senare del och framåt i tiden, till den moderna datoriserade processtekniken.
Vad som är av industrihistoriskt intresse i Frövifors är två maskinsalslängor i rött tegel med två ursprungliga pappersmaskiner av yankeetyp, tillverkade av KMW 1907 resp. 1911. Särskilt förstnämnda PM III, är i allt väsentligt oförändrad sedan installationen. Av teknikhistoriskt intresse är också transmissionsaxlar för remdrift från vattenturbiner, som användes till 1982, liksom en kollergång och gjutjärnsholländare för massans malning, en gång standard i bruken, men nu ersatta av annan utrusning.
Besökarna får ta del av brukets egen historia, med en industriell kontinuitet från 1500- talets mitt och får samtidigt inblick i en av de branscher som lade grunden för det svenska välståndet